Life, thought, love and laughter!

Återigen så måste jag dela med mig av det här med barns fantasier. Tänk va underbart att vara barn och ha dom här underbara fantasierna där världen är så enkel.

Det här var hennes funderingar strax efter diskussionen i förra inlägget. Då började hon fråga om sin gammelmorfar.
Hon berättade för mig att han var uppe i himmlen, för han var död.

Hon frågade även om min gammelmorfar. Sen återgick hon till sin gammelmorfar och frågade om jag kom ihåg vad han hette.

Jag: Ja, han hette Hugo.
Linnea: Vad hette din gammelmorfar?
Jag: Det kommer jag inte ihåg just nu.
Linnea: Har jag aldrig träffat min gammelmorfar?
Jag: Nej det har du inte, det har inte jag heller.
Linnea: Så jag känner inte min gammelmorfar?
Jag: Nej det gör du inte, eftersom du aldrig har träffat honom.
Linnea: Kommer han aldrig tillbaka?
Jag: Nej det gör han inte, han är död och är uppe i himmlen och då kommer han aldrig tillbaka.

Så gick hon och funderade för sig själv en stund och så sa hon:
"Men kan inte en trollkarl komma och säga några magiska ord så han kommer tillbaka?"

Då kunde jag inte annat än att le åt henne och tycka att världen är bra enkel i barns fantasier, och tänk om den världen alltid var så enkel.