Life, thought, love and laughter!

Blir nog fotomaraton på bloggen, lite update på bilder. Lite senare idag.

Då var det måndag igen och det blir man inge gladare utav heller. Jag har kämpat i flera år mot tiden och stressen. Men det är fortfarande en kamp. Jag önskar att jag kunde komma upp tidigare på morgonen. Jag är så slut i kroppen och hör inte ens när larmet går så det blir alltid till att kasta sig upp ur sängen när man väl vaknar. Inte ett dugg kul. Jag behöver ju egentligen bara kliva upp för att se till att Linnea kommer iväg till skolan ordentligt. Men jag skulle tycka det var lika roligt om jag passade på att göra mig i ordning i lugn och ro och kunde ta mig ut med lillebror och hunden i skaplig tid och inte när halva dagen har gått. Vid såna här tillfällen blir jag deprimerad och irriterad och då får jag ingen lust till nånting, speciellt inte hemma. Funderar på att kasta (?) i mig lite frukost och göra oss i ordning ändå och ta oss ut. Det finns så mycket saker jag bör göra och framför allt vill göra. Men sen lider jag oxå utav "gör-det-sen-syndromet" som är väldigt klassiskt när du är arbetslös. Finns saker jag sagt i flera år (?) t.o.m, undra när dom kommer bli gjorda. Shit. Men men, det finns alltid dom som har det värre. Ska jag tänka så? Hjälper det mina deppiga dagar?

Gungan var uppskattad! :)