Life, thought, love and laughter!

Varför är det så svårt att stava till dyslektiker?

Varför är ordet förkortning så långt?

Varför finns det bokstaven "S" i order läspa?

Hur kommer killen som kör snöplogen till jobbet på morgonen?

Är sterilitet ärftligt?

Om nu ingenting fastnar på teflon, hur får dom då fast det i stekpannan?

Om Du lyckas få upp en bil i ljusets hastighet, vad händer då om Du tänder lyktorna?

Varför skruvar man ner volymen på bilradion när man inte riktigt hittar?

Om man limmar fast en smörgås på ryggen på en katt, och släpper den från

tremeters höjd, kommer katten att landa på fötterna eller mackan med smöret neråt?

Varför stavas inte palindrom så att det blir samma ord baklänges?

Om man försöker bevisa Murphy´s law, kommer det att bli fel då?

Varför hade kamikazepiloter hjälm?

Finns det ett annat ord för synonym?

Varför steriliserar man nålen när en dödsdömd ska få sin spruta?

Om man kväver en smurf, vad får den då för färg i ansiktet?

Vem är General Failure, och varför läser han min hårddisk?

Om superlim nu fäster på allting, varför fastnar det inte på insidan av tuben?

Hur vet man att en penna med osynligt bläck har tagit slut?

Var tar den vita färgen vägen när snö smälter?

Varför är det aldrig upptaget när man ringer fel?

Hur betalade riksbanken för sin första sedelpress?

Hur skriver man 0 med romerska siffror?

Om kärleken är blind, varför är det då så populärt med sexiga underkläder?

Om en hartass bringar lycka, vad hände då med haren?

Vad kallar man kaffepausen på en te-fabrik?

Vilken är mörkrets hastighet?

Varför måste man boka tid hos en synsk?

Varför trycker man hårdare på fjärrkontrollen när batteriet håller på att ta slut?

Varför heter det rusningstrafik när bilarna kör som långsammast?

Hittade saker som jag måste ändra på. Suck. Även kvar massa fler planer om bloggen. Men först ändra allt som är fel.
Den är under uppbyggnad, så snälla ha överseende med det =)

Nu börjar det bli dags för natten, så jag ska avrunda här. Morgonen börjar bra, dagen kommer fortsätta ännu bättre.
Upp med tuppen imorgon och förbereda för dagis och i vanlig ordning - morgonkaffe hos Anna inklusive plugg!
En överraskning till Minna =)

Sen ska det hämtas unge på dagis, ner på stan och möta upp Micke på stan på hans lunch och se om vi kan byta ut hennes cykel till en storlek större. Eller ja, storleken på nya cykeln kommer förmodligen bli två storlekar större än den hon har nu =P Jaja, bla bla bla... Vi börjar med att ta natt.


Sussa sött.

Ps. Gräset är inte grönare på andra sidan. Ds

Karin börjar lista.

• Börja läsa boken.
• Kolla upp resten av skolan.
• Färdigställa uppdrag 3 - skicka över till Anna.
• Maila csn - huga.
• Posta brevet.
• Kontakta Salabostäder, imorgon.
  

Det känns bara så häftigt! Äntligen har jag fått göra det! Som jag har längtat efter i flera år
kan jag faktiskt säga! Tja, det har inte riktigt landat hos mig än men snart kommer det
kännas så otroligt bra!!

Med en period med mycket tänkande och grubblande! Nergångar, på väg ner i botten!
Det har varit hemskt. Det går inte att beskriva, känslan att närma sig botten och vilja
ge upp allt. Ångesten, den kröp långt in på skinnet. Gjorde mig sömnlös. Aldrig har
jag upplevt så känsloladdad period. Det blev för mycket, kaka på kaka! Och aldrig
slutade det heller. Men idag, just idag oxå, så började morgonen riktigt bra! Goda ord
och bra feedback. Eftermiddagen blev oxå lika bra, ännu flera goda ord och lika bra
feedback. Det känns riktigt skönt. Det vänder! Och jag mår superbra utav det. Underbart!
Jag vet att det inte är nån som har kunnat hjälpa mig praktiskt i det här, men jag är evigt
tacksam för alla som bara funnits till där för mig. Även om jag inte pratat så mycket om
det har det ändå varit skönt att ha er runt omkring mig! Tack! <3

Det här livet, det nya livet, välkomnar jag och ser verkligen fram emot det!!

Nu är det slut på ångestfyllda kvällar och sömnlösa nätter!

Det är nu jag bara ska låta fingrarna flöda över tangenterna. Men ingenting vill komma ut! Alls. Jag vet inte vad jag känner, vad jag vill. Det finns många stora saker jag vill göra, det finns många små saker jag vill göra. Var ska jag börja. På det här viset blir det bara massa mumlande. Jag vill få ut vad jag känner. På kvällarna kryper det i kroppen på mig, ju mer klockan blir desto mer panik får jag. Jag vill bli färdig hemma samtidigt som jag bara vill slänga mig på soffan och få några minuter där innan det är dags att slänga sig i sängen. Jag skulle bryta den här ovanan (eller vanan?) och fick en plats att arbetsträna på. Äntligen. Jag skulle få annat att tänka på, jag skulle ha ett syfte. Jag skulle göra nytta och få känna att jag är behövd. Jag skulle få rutiner, ha en anledning att kliva upp på morgonen. Göra mig och tösen färdiga, ha en harmonisk morgon tillsammans för att sen ta oss till dagis. Pussa, krama och vinka hejdå. Sen få gå bort till mitt jobb. Det skulle vara så underbart. Jag satt på möte med min handledare och böna och bad om hjälp för att få nånting att göra. Jag klarade inte en minut till hemma utan att klättra på väggarna. Jag mailade gång på gång på gång på gång.... (Jag har stor lust att dela med mig av mina mail.) Jag började försiktigt med att jag inte mår så bra av att vara hemma. Jag gick på möte efter möte, mest för att bekräfta att jag fortfarande var arbetslös och att det inte finns nå jobb. Efter många mail och rop på hjälp så skrev jag mer eller mindre, att om ingenting händer snart så lägger jag mig på soffan och ger upp - allt. Jag skrev att jag inte hade nån lust till livet längre. Pang så hade jag en praktikplats. Men medan tiden gick insåg jag att jag var där bara för att han kunde sätta mig där. Han känner nämligen chefen på jobbet. Detta var liksom absolut den sista utvägen - för arbetsförmedlingen! Hallå, varför finns dom överhuvudtaget? Idag är inte dom ett ställe som är till för arbetslösa. Med en liten knapp på datorn så bekräftar dom att man är arbetslös eller fått ett jobb. Men i övrigt så springer dom runt som yra höns när man skriker efter hjälp, "Shit vad gör vi nu?" Det är tur att dom jobbar på att få bort arbetslösheten ^^

Jag har för mycket i huvudet för att komma ihåg allt annat runt omkring, så som min familj. Ja må vara arbetslös, men jag kommer alltid att sätta familj och hälsan först. Man kanske är så illa tvungen att fixa fram papper själv. Trycka upp dom under näsan på honom så kanske han fattar. Det är tragiskt att man ska gå ifrån att vara social, älska människor, lätt för nya kontakter, kan ta för sig till att inte vilja sova på kvällarna, inte kliva upp på morgonen, bara ligga i soffan och inte göra nånting. Hur eftertraktad blir man då. Ju längre jag är arbetslös desto mindre attraktiv blir jag för arbetsgivare.

Jag vet inte längre var jag vänder mig. Eller vem jag vänder mig till. Jag vet inte vad jag mer kan säga eller göra. Hur långt måste det gå innan nånting händer? Nu fick jag chansen att bryta onda cirkeln, men ändå så känns det fortfarande lika tomt. Ångesten kryper på. Jag borde vara överlycklig och gå o lägga mig i god tid för att kliva upp till en harmonisk morgon och få lämna mitt underbara hem för att först ta oss till dagis, och sen vidare till jobbet och alla trevliga arbetskamrater. Men så känns det inte. Jag som ville hemifrån, borde väl inte må sämre av att få chansen? Hann det gå för långt innan jag fick hjälp? Det är dags för fler mail, ett par samtal, några brev som ska postas. Sen ska jag fortsätta och avsluta städningen. Eller så kryper jag ner under filten i soffan och ligger kvar där.

Tvungen att vara hemma idag igen, suck. Inte ett dugg roligt. Jag vill ju inte vara hemma, när jag äntligen fått nåt att göra. Ironin själv. Jag kände mig iaf rastlös så jag satte igång och storstädade, så nu börjar det hända lite saker här hemma. Ska sätta upp dom nya gardinerna oxå =)
Sen har jag bara golvena kvar, det känns skönt. Fönstrena måste tvättas oxå, men det gör jag inte nu direkt.

Ska till västerås på eftermiddagen så då får man komma ut lite iaf. Sjuklingarna lämnar jag hemma =P

Det kom hem en present igår, eller ja Micke kom hem med en present till oss allihopa, vet inte riktigt om jag törs tala om vad det är för nåt ;) Man kan spela med det iaf =D

Det är många tragiska saker som har hänt runtomkring oss många nu på kort tid, och för några år sen så var det oxå en period med allt för många tragiska saker. Så igår när jag var hos Anna och hon berättade om en kille som har dött av cancer i hjärnan, då tänkte jag för mig själv och sa till Anna att man kanske inte skulle gnälla så mycket över sitt liv. Man har det nog väldigt bra ändå. Man är så pass bortskämd i dagens läge att minsta lilla grej gnäller man om. Men man kanske skulle tänka på dom som har det jävligt mycket värre. Och det är sällan man hör att dom gnäller, utan dom kämpar in i det sista!! 
När man inte orkar städa, så gnäller man. När man inte orkar gå och handla, så gnäller man. När det finns för lite pengar på kontot, så gnäller man. Om det är fel väder ute, så gnäller man. Om man är oense med nån bland nära och kära, så gnäller man. När man ligger och är förkyld, så gnäller man.
Men ja, skämt å sido, det skulle ju nästan vara omöjligt att komma ifrån. Klart att man alltid kommer att gnälla på nånting.

Jag har iaf varit ute och tagit en promenad med Tea, och nu skulle jag behöva fixa det sista. Så har man ett snyggt och städat hem sen. Nån dag här i veckan så ska vi ju bjuda på födelsedagstårta, tanken var imorrn, men det beror ju på alla sjuklingar. Och jag ska få baka tårta =D Jag ska göra en riktigt snygg tårta!! Det är ju trots allt två födelsedagsbarn, fast den ena har vi ju redan gratulerat =)

Återkommer lite senare!!

Puss o klem.

Det verkar vara väldigt mycket snack som går. Och man är lika less på det som alltid.
Folk gnäller på folk om både det ena och det andra. Jag undrar ja, var vi är på väg! (?)
Tänk att lägga ner så mycket energi på skitsaker. Sitta och säga och hacka på en massa
saker, kanske man ska kolla upp om man är så bättre själv?? Men egentligen, såna har
ju folk alltid varit. Att det går väldigt bra att hacka på andra!

Jag har fått höra en hel del roliga saker! Men det finns helt enkelt dom som har
väldigt svårt för att växa upp!

Appropå växa upp, så kom jag och tänka på en sak som jag och Mia satt och pratade om
häromdagen. Vi är lika speltokiga båda två, tvspel alltså.
Jag har alltid varit sån, jämt spelat dataspel (i perioder) och även tvspel.
Och nu fick jag ett DS i julklapp. Och så har vi singstar. Jag bara älskar att spela!
Och nej, det kan man verkligen inte bli för gammal för! Super Mario är bäst =D
Om jag inte känner mig för gammal för det nu så lär jag nog aldrig tycka det =P

Häromdagen var vi även en sväng till busborgen. Och gissa om det blev en prövning.
När vi skulle åka så satte Linnea sig riktigt på tvären. Men vi löste allting tillslut.
Men då fick jag verkligen känna på nerverna, bah.

Igår var vi på fest/kalas. Mickes mamma fyller år på onsdag (även Micke), så hon och
hennes kompis hade en gemensam födelsedagsfest igår. Det var riktigt trevligt.
Mamma och Larseric var oxå bjudna, ypperligt tillfälle att få träffa varandra. Och det
gick bra det oxå, dom tyckte det var jättetrevligt. Jag tycker jättemycket om Mickes
familj, dom är helt underbara!!

Just nu är jag och Linnea själva hemma, Micke for iväg vid lunch och borde vara hemma om nån timme.
Så jag ska ta och dona lite mer här hemma nu innan han kommer hem, så vi kan mysa ner oss
i soffan, för imorgon startar ju nästa arbetsvecka och vi ses ju inte så mycket på vardagarna!
Man får ta vara på kvällarna då!!

Ciao.

Jag och Linnea hoppade ner i badet, men jag tröttnade först och klev upp medan hon fortfarande är kvar.
Hon har setat och "ritat" på min rygg och lekt med mitt hår och haft jätteroligt. Det är jättemysigt när man får såna där "mor och dotter"-stunder!

Jag har haft en del för mig sen sist faktiskt. Sen om jag kunde komma ihåg allt var ju en annan femma. Vi har varit till fyrishov och badat, det tyckte Linnea var lite läskigt, men fick hon hålla sig där vattnet gick upp till knäna bara så var hon nöjd =) Ja hon är lite kinkig så där, speciellt på ett helt nytt ställe. Sen var det ju några j*vla pucko ungar som kom rusande förbi henne och skulle upp ur vattnet, då puttade grabben till henne i ryggen! Jävligt smart!!
Jag blev väldigt arg. Det fanns liksom inge fler personer där just då så det var ju inte direkt trångt. Kul oxå med tanke på att hon redan är rädd för vattnet. Suck.

Fått hem papper på att hon börjar skolan i höst =D *shit* Det går undan!! När andra säger att man ska ta vara på tiden för det går fort så vet jag inte riktigt om jag var beredd på att det skulle gå så här fort =P

Men jag bara längtar nu faktiskt, till hennes första skoldag =)

<3