2011-06-13
 09:15:17

Dagens låt...

2011-06-13
 09:12:26

Aldrig försent att börja om.

Det tidigare inlägget är ett väldigt gammalt inlägg men lyckades hamna där när jag höll på och pilla och dona med bloggen. Det går inte alltid som man vill :)

Nu sitter jag med knodden här i knät och vi blir hemma idag med. Måndag. Vi var hemma torsdag och fredag förra veckan. Det börjar ju bra med jobb och dagis.

Trivs som fisken i vattnet på jobbet, det är störtskönt att få ranta runt och göra så som jag själv vill. Klart man har lite gränser och gå efter men oftast blir det "think outside the box" :) Det är tur att jag har ett par månader på mig att visa vad jag går för nu när jag fått börja tredje veckan med att vara hemma =/

Tror vi klär på oss lite kläder och går ut på en promenad :) Puss o hej!
2011-06-08
 23:19:35

Magkatarr!

Ja man ska väl ha allt en gång här i livet. Allt började vid födseln. Benskillnad.

Det ena benet längre än det andra. Undrar vilket ben det var som vann. Om jag kunde haft ännu kortare ben idag eller längre kanske. LOL. Läkaren sa att det med stor sannolikhet inte skulle drabba mig. Men om mamma ville kunde dom sätta dit en sån där gigantisk skena. Som först sitter runt midjan sen går ner runt båda benen och sitter fastskruvad. YEY! Kul att ha det på en nyfödd unge - eller inte!

Nej mamma litade på läkarens ord och ville absolut inte ha en unge sitta fast på det där viset. Inte kunna bära små söta klänningar tex. Så med klumpen i halsen, (och hoppet att det inte skulle bli helt fel och få ångest över att få lov att berätta för mig varför mina ben ser konstiga ut och att hon valde att tro på läkarens lovande ord för att kunna få använda dom där små söta klänningarna) så struntade hon i det. Kanske därför jag har ont i ryggen idag, lol :P


Sen var det dags för öronen. Ett riktigt öronbarn.

Öroninflammationer stup i ett. Dålig hörsel! Va va va! Det svarade jag jämt, blev en sån vana att jag svarade det fastän jag egentligen hörde. Bort till öronläkaren, känns som att man var vipkund där. Kasta kulor i en hink när man hörde pip i lurarna. Spolat öronen som med åren blev riktigt skönt att få göra, bli ren i skallen. =D Sen vid 11 års ålder var det dags, operation, in med rör i öronen! Det gick jättebra! Sen skulle dom tas ut för dom ramlade ur sin position (det var meningen också).Då har hon nå verktyg som ser ut som en piprensare på en eltandborste, gissa om det kittlades med en sån snurrandes i öronen!


Sen i femman då blev det dags för glasögon.

Först for vi till ögonläkaren. Äsch, sa han, det där växer bort. Vilken tur tänkte vi då och så var det inget mer med det. Vet inte varför men av nån anledning gick till optikern som senare frågade vad det var för inkompetent läkare. Jag var ju i stort behov av glasögon.  Jahapp jag fick ju vara glad ett tag. Så i femman fick jag mina första brillor. Och tro nu inte att jag varit så jävla duktig att jag använde dom. Har inte nå minne av skolan, om jag skötte mig där. Fast och andra sidan så har jag inga på mig på nåt skolfoto. Och sen upp i högstadiet såg jag nästan inte ryken av dom.

Vem fan ville ha glasögon. Nu har jag nyss köpt nya eller ja det har jag gjort förut med, har ju inte haft samma sen femman. Men äntligen har jag hittat ett par riktigt snygga och som jag trivs med. Så nu kan jag inte leva utan dom.

Vi går tillbaka nån årskurs.


Mina fötter knakar. Helt sinnessjukt.

Tror inte jag mött nån likadan. Men jag kan knaka mina fötter alltså. Utan att röra på dom. När jag var liten fick jag lov att knaka till en gång innan jag skulle springa annars vrickade jag hela foten, om den inte var rätt inställd liksom :P

Jag vet det låter helskumt. Är jag avslappnad då kan jag känna att det börjar klia i skelettet precis där det knakar och jag måste knaka foten för att det ska gå över. Gick upp till sjuksyster på skolan och fick reda på att det beror på att jag har dåligt med ledvätska i fötterna. Ja men tack för den! Kan jag få en remiss nu så kan doktorn spruta in lite sånt skit.

Nehe man kan inte göra det!?!? Då knakar jag väl vidare då!!