Life, thought, love and laughter!

Jag vet inte längre. Jag var på superhumör igår och det var roligt att kliva upp imorse och göra oss iordning när vi skulle iväg. Men så fort jag kom hem igen så tappade jag allt. Jag trivs hemma, och det är inte direkt stökigt så det var ingenting med det. Jag mår inge bra. Jag vet inte ens varför. Jag känner mig nere, off, nånting. Det bara skiter sig alltihopa. Vi gjorde ju nå roligt igår men det får jag inte svar på förrän om några dagar, annars hade ju det kunnat muntra upp en lite.
Jag vet varken ut eller in längre tror jag, det är som ni flesta brukar säga till mig "förstår inte att du orkat så här länge", och jag börjar allvarligt fundera på om jag kommit till botten. Visst jag är ju glad utav mig och haft saker för mig om dagarna, och inte känt mig direkt deppig. Men ändå. Jag börjar ju se ett mönster, och jag tror att det är den här eviga "ingenting" som är svaret på det, men jag har aldrig tänkt på det, på det viset. Jag har alltid varit en form utav slarver, det står jag för. Det har jag jämt fått höra oxå (kan ju vara det som är orsaken till att man varit sån oxå.) Men sen har jag ju haft mina duster med mina vänner, att jag försvinner, att jag aldrig hör av mig (visserligen så går linjen åt båda hållen faktiskt, men i vissa fall så beror det på mig) eller jag lovar att höra av mig men sen gör jag inte det. Tro mig. Det är inte bara sms eller telefonsamtal eller mail det handlar om. Jag glömmer allt för mycket nu för tiden, och det börjar faktiskt bli skrämmande. Jag kan inte för mitt liv begripa hur jag kan glömma höra av mig till folk, speciellt om det handlar om samma dag eller dagen efter, för med handen på mitt hjärta, jag glömmer ju inte bort er. Det är inte det, det handlar om. Mina vänner tänker jag på varje dag. Och alla småpikar jag får lite här och var att jag inte hört av mig eller nåt, tyvärr men dom hjälper inte. Och allt annat jag glömmer är oxå jobbigt. Men jag fick mig en funderare efter ett sms idag som lyder mer eller mindre som det jag skrev tidigare (förstår inte att du orkat så här länge). Det kanske är det som är orsaken, jag har orkat (med upp- och nergångar) men sakta, sakta börjar jag tappa. Tappat lusten har jag gjort allt för många gånger, rutiner har jag tappat lika många gånger om inte fler. Visst, jag har mitt sociala nätverk, men samtidigt får jag ju inte vara beroende utav det för att klara av att leva. Man måste ju kunna stå på egna ben, sen att jag fortfarande har kvar min sociala sida är ju en annan sak (och ett plus) frågan är bara hur länge. Att kliva upp i tid är en kamp för mig varje morgon. Ångesten över att jag bara ska mer eller mindre fram och tillbaka till dagis är en kamp för mig varje dag.
Min fråga är, hur gammal ska jag bli innan det händer nåt? Bara för att alla myndigheter har "fullt upp" och inte ser vad som händer, utan bara skuffar undan problemet (som bara växer och blir värre) så kommer det att sluta med att det släpps en bomb och sen behöver jag psykiatrisk vård istället.
Jag har redan varit till arbetspsykolog två gånger! Konstigt att dom inte gör nåt när inget har hänt efter att jag var där första gången för över ett år sen!!

Ska det sluta med att jag behöver gå till en riktigt psykolog och bli satt på ångestdämpande medicin?

Nej nu ska jag ta och resa på arslet, damen tjatar om risifrutti och mitt hem skriker efter lite pyssel.
Sen ska kläder på, och snart kommer älskling hem för lunch - pusskalas!!

Återkommer senare om våran roliga utflykt i fredags =)

Det är en liten universal kontroll, som man kunde kontrollera tvn med. Och i beskrivningen så stod det så här:

"med ett enkelt knapptryck stänger den av i stort sett alla europeiska tv-apparater"

Jag tyckte det var lite komiskt för jag fick en syn framför mig hur alla tv-apparater i hela europa slocknade ^^

Jag lovar och svär att jag hamnade i sjunde himlen när jag la mig i våran nya soffa (soffor).
Det är det absoluta bästa som nånsin har hänt!!!

Först ett DS+spel till jul, sen nu en ny soffgrupp. Var tror ni jag kommer ligga raklång och spela, för att sen somna
eftersom det är min specialitet (somna på soffan) ;) Jag tror inte att han hade räknat ut det här så bra =P Hahaha!!

åt denna tjej. Jag älskar teckningar och jag har försökt o försökt att lära mig rita, men jag skulle mörda för att kunna rita så HÄR!!!!

När jag har hittat porträtt foton så ska jag helt klart beställa dom på teckning av henne, och om andra har gnällt på hennes priser så är dom ju korkade. Jag skulle lätta betala dom där summorna för teckningarna. SHIT!

Jag är ju inte det minsta avis ^^


Kolla in hennes hemsida !!!!

Gå in på hennes blogg o titta!

uppdatera lite här ;)

Jag har haft massa i huvet som jag tänkt blogga om, men just nu kommer ingenting fram. Men min hals värker.
Förkylning på G. (?) Tar kanske en vända här inne ikväll.

Jag fick tillsägelse om att jag är för seg med bloggen :P

Linnea ropar för full hals från tvrummet : "Nu är det Små Einsteins" Hon är helt frälst i playhouse disney kanalen.
 Igår var vi på ikea och bara drömde och fantiserade. Bara vi två. Gick runt och planerade i huvudet. Linneas rum först, och det blev mer eller mindre färdigt, i huvudet. Nu ska det bara börja sparas =)

Sen skulle jag bara försvinna hemifrån i fem minuter, micke började fundera på var jag höll hus 4timmar senare =D
Oops. Vi hade det så trevligt bara, och ingen höll koll på tiden. Först spelade vi lite grann, sen satt vi bara och snackade, snackade och snackade. Om allt och inget. Den intressanta delen vi pratade om var om vänskap. På både gott och ont.
Jag drog några ris och ros. Och vi kom gemensamt fram till att ibland är det bra ledsamt att vara tjej. Så less på det här skitsnacket. Jag börjar allvarligt fundera på att sätta mig ner och fundera över vilka vänner man har. Alltid finns det nån som inte förtjänar det. Det var iaf en mycket trevligt kväll, med en mycket trevlig tjej.

Jag kommer att sakna lägenheten. Bara jag tittar på den så (vänder mig om) blir jag påmind om allt för mycket.
Men nästan bara gott.

Det måste vara nånting väldigt konstigt. Jag blir mest sårad faktiskt.
Blir oxå lite naiv för jag vill inte tro att det är så, men jag kan inte dölja det längre.
Undra om man ska flytta, byta nummer. Ge fan att ge ut adressen. Varför ska folk veta var jag bor? Av vilken anledning?
Det ska iaf tydligen vara så jävla svårt att hälsa på!!!!!!!!

Jag vill ha det som då!

Och för att vända på klacken. Jag ska göra ett ryck här så jag får nånting gjort. Jag får främmande om en liten stund.

Puss o klem.

Det kommer ner snö. Men det är inge många flingor.
Skulle vara trevligt om det kom ner lite mer så man hann med en vända i pulkabacken iaf.

Linnea klev upp för en timme sen. Tack gode gud att hon sov alla sina timmar fastän hon somnade sent.
Hon fick sova ut iaf, annars är det risk för en gnällig dag. Jag ligger på mage i soffan med morgonrocken på.
Jag tänkte att jag alldeles strax skulle göra en ändring på det. Jag har dock ingen aning om vad jag ska syssla med.

Jag har en gigantisk ram, måste fan mäta hur stor den är. Som jag ska använda att sätta in massa kort i.
Men hur fasiken ska jag lyckas med att välja ut kort =/ Det kommer bli ett jobb för sig.

Lite pussel kanske. Godmorgon.

Jag hade ju det på önskelistan, en pusselmatta. Det fick jag oxå. Och ett pussel. Så nu har jag tre stycken pussel som är vardera 1000 bitar! Jodå så att e.... det var bara att sätta igång!!



 
Första kvällen fick jag iaf ihop ramen, det var mitt mål. Nu har jag kommit lite längre än så men shit, det här kommer ta tid!


Linnea fick oxå en julklapp, eller ja hon fick ju flera såklart, men en som jag inte visste om alls.
Det var kära lilla Micke som hade varit i farten och om ni tänker efter så är det nog inte så svårt att lista ut vad för nåt =P


Japp. Sin egna 22tum med inbyggd dvd. Dock så är det ingen antennkabel inkopplad
så den kommer bara vara till filmer.

Bye bye.