Life, thought, love and laughter!

Nu sitter jag här och har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva men jag ska göra ett försök och nånting blir det nog utav det
Nu har jag nyss blivit lite peppad till att ta det stora steget. Jag är ju ritkigt nyfiken hur det slutar. Vad jag får för svar.
Men det ska ju ske. Och jag jänner att det kommer att ge mig en kick. Just för det att när jag gjort det så har jag visat mig själv att jag vågat chansa och det har ju inte hänt så många gånger i mitt liv och jag tror att bara den känslar kommer att stärka mig! Och jag kommer känna mig riktigt stolt och glad.
Men men jag har inte gjort det än så...
Va skönt det känns att ha samlat sig och att allt har börjat l'gga sig på plats så man bara kan njuta. Mår utomirdentligt bra just nu kan jag säga.
Tänk att man har så många som bryr sig som man inte trodde.
Jag behöver ju inte vara orolig över något iaf jag vet ju vart jag har alla.
Jahapp undra vad som händer till sommaren då. Sugen på en ny gbgtripp. Vill vill vill!
Och det ska jag nog göra oxå, nån som vill med? ;)
Hm, kan det vara en mening att det inte blev som det blev?! Att jag ska vidga mina vyer, vilket jag förstås har gjort men ändå fallit tillbaka flera steg. Och som nu, just i denna stund har jag ju hur trevligt som helst. Frågan är om det bara är som alltid, samma gamla skit?!
Törs jag ta reda på det? Eller är det bara en sak som gäller?
Det har ju bara hänt en gång i världshistorien att det inte blivit piss och pannkaka.
Och ska jag våga säga det?  Jadå inga problem!
Kanske dröjer länge innan jag får vara med om det igen! Eller så kan det visa sig redan nu!