Life, thought, love and laughter!

Kan man ändra på sitt liv?? Med en sjujäkla vilja borde det gå.
Kan man ändra på sig själv?? Jag tvivlar på det alltså.
Alla har vi en grund inom oss som vi är uppväxta med, som har skapat oss till den vi är tack vare allt som har hänt och händer runt omkring oss.
Jag undrar väldigt ofta vad jag gör för fel konstant, jämt och ständigt känns det som.
Är det inte den ena som klagar så är det den andra. Och det kan vara om allt.
Jag ska väl inte behöva rymma för att kunna påbörja ett nytt och bra liv.
Det ska jag väl kunna göra här! Eller hör jag inte hemma här??
Jag kan inte ens räkna så många gånger som jag får lov att be om ursäkt och be om förlåtelse för saker och ting jag skulle ha gjort eller sagt eller ja allt.
Det här är ingenting jag har velat gått ut med tidigare, men nu gör jag fan det. Jag skriver om det öppet. Alla ni vet att jag är en mycket svag person om man trycker ner mig och att jag tar åt mig som bara fan. Hur mkt jag än försöker lära mig att inte göra det så tar jag alltid åt mig. Och istället för att ställa mig rätt upp och visa att jag tänker inte tillåtas ta emot massa skit så ber jag om ursäkt och förlåtelse. Självklart har jag menat det alla gånger, eftersom jag inbillar mig att det är ju mitt fel!
*tårarna rinner*
Kan ni tala om för mig vad ni vill att jag ska göra??
Har ni många krav på mig??
Ska jag behöva intala mig själv att jag är asdålig på det och det. Det mår jag ju kanoners utav.
Jag tycker om er allihopa, och det vet ni!!!! Men ibland går det utför! Det bara är så. Men med en sån stark vänskap så trodde väl jag kanske att det var inget som skulle sätta spår. Hade jag väl fel då, igen.
Jag ska vara riktigt ärlig mina älskade vänner, alla ni har jag haft i många många år. Och ni har inte gjort det lätt för mig mellan åren då jag vill umgås med alla på en gång oftast. Men det går ju tyvärr inte. Jag kan inte dela på mig.
Och många många gånger vill jag bara gräva mig under jorden och försvinna, iallafall härifrån. Ja ni vet precis vad jag tänker på. Jag vill ner till Göteborg!! Jag inbillar mig att jag skulle få ett bättre liv där. Men trots det så skuile mitt liv inte vara nånting utan Er mina vänner. För jag Älskar Er!! Enda sen vi gick i lågstadiet har jag fått stått ut med skit. Inte undra på att jag är en svag människa idag. Och ni som känner mig vet att jag aldrig skulle vilja göra någon illa med flit. Men av nån anledning så handlar allt om mig jämt och jag är den som är boven. Och än en gång står jag där och få be om ursäkt och förlåtelse. Och än en gång så ja, det är många gånger jag verkligen har menat det oxå då jag själv kanske varit skyldig oxå. Men det är inte många procent.


Du vet vad jag pratar om när jag säger att det var dina sms som fick mig att börja skriva på detta. Men du får absolut inte ta det personligt. Jag vill snarare Tacka dig! Det här är nåt jag borde tagit upp får många många år sen. Superduperskönt att få skriva av sig allt det här. Och du vet ju mycket om vad allt handlar om.

Gå fram till din spegel varje dag när du vaknar och tala om för din "spegelbild" hur jävla rutten och dålig du är på allt.
Så ska ni få se hur lätt det blir att leva med det!!
Men nu ska jag sluta deppa ihop. Det var snarare skönt att få skriva av sig.