Life, thought, love and laughter!

och regnet öser ner. Usch va trist. Jag som gick upp i god tid och tog god tid på mig att göra mig i ordning för att jag var sugen på en fika på stan. Men nee... jag ångrade mig. Så just nu sitter jag här hemma efter att ha lämnat barn på dagis.
Det finns inte en själ till hemma (hoppas jag :S ) utan det enda jag hör är klockans tickande, kylens brummande och datorn när den arbetar. Annars är det alldeles tyst. Ska jag sitta så här tills det är dax att gå till dagis igen? Hm.

Jag kan egentligen inte låta bli. Det är något skrattretande faktiskt. Men jag tänker inte ställa mig på nå jävla knän och
böna och be. En sån jävla löjlig grej, och det går inte ens att prata med mig. Och så dom där jävla sms:en. Bah!
Men om du menar att en sån där liten skitsak (iaf i mina ögon) utan att ha pratat om det, utan nån som helst förklaring eller att båda fått sagt sitt mellan fyra ögon (jag har ju ingen aning vad du tänker, och du har ingen aning vad jag tänker, vi ser på saken från två skilda håll, glöm inte det.) kan få en så pass bra och stor vänskap att brista. Då finns det inget mer här att hämta. Och för mig finns det ingen återvändo. Jag anser att du har gjort ett val, så kom inte och ändra dig sen för det går jag inte med på. Lagt kort ligger.


Här hemma börjar det bli allvar. Mötet kl 13 oxå. Nej det kommer inte leda nånstans.
Ja just jäklar. Jag mailade ams igår igen, med lite såna där småpikar lite halvt irriterande.
Jag lovar att jag blev ännu mer irriterad när jag fick mitt svar. Jag återkommer med det senare.

Minna, hon har ätit en halv kalv. Inte dåligt. =D