2009-05-20
16:28:01
16:28:01
Svärdet.
Det hugger i hjärtat. Jag fanns vid sidan hela tiden. I vått och torrt. Trots att det satte mig i mitten så lämnade jag aldrig nån sida. Har länge tänkt på situationen och undrat om jag bara var en stolpe tills vidare att luta sig emot. När jag nu såg att inte ens mitt namn är värt något, så funderar jag på om vänskapen överhuvudtaget var det. Jag dömer inte vänner efter deras liv, jag väljer inte vänner efter hur dom lever. Dom finns där oavsett, och jag finns där lika mkt tillbaka. Ena sidan säger till mig att jag ska ta det som att vänskapen är slut, den fanns aldrig. Andra sidan säger åt mig att hugga tillbaka, inte för att hämnas, utan för att få visa ilskan över hur idiotiskt det är att inte rädda en sån bra vänskap - enligt mig.
Linda
Frågan är om det hjälper att du hiugger tillbaka eller kommer det bara rinna av, som allt annat du sagt. Fundera på om det är en vänskap att kämpa för, och INTE bara från din sida och du! Det finns fler som behöver dansa, inte bara du.
Sippan
Ta vara på vännerna som är verkliga vänner!
Strunta i att ödsla med en massa energi på människor i onödan. I sista ändan är det de och inte du som förlorar någonting. Stå på dig och säg ifrån! Styrkekram!
Tove
Hmm... Låter inge vidare. Skickar en kram!
Catrin
Det var så lite så =) Som du borde veta vid det här laget så är det bara att ringa om du behöver prata! Det är en riktigt snygg blogg du har nu! Kram
